Sjöscouting i midvintertid

Ding-dong, ding-dong, ding-dong ljuder det genom den mörka och kalla vintermorgonen. Det är eldvakten, som med 6 glas på dagvakten, slagna på den stora skeppsklockan, förkunnar att nu är det dags att stiga upp.

Vi befinner oss på Göran Wahlströms udde omkring nyår 1947-48 med sjutton lidingöscouter på tolv dagars vinterläger. Tio grabbar ur sjöscoutavdelningen och sju ur nyingsgruppen är med. Medan sjöscouterna pysslar med olika göromål i land är nyingslaget ute på roddövningar, då var och en under 15 minuter får föra befäl med speciell uppgift att avgå och angöra bryggor. Här märkte grabbarna tydligt att det inte är så lätt att vara befälhavare. Det gällde att hålla tungan rätt i mun.

I lägrets program ingick även en "blå timme" med provträning för avdelningen och navigation och splitsning för nyingslaget. Under sex dagar pluggades navigation dagligen en timme och sista dagen blev det skriftligt prov på kunskaperna. Den 3:e januari inväntade grabbarna som vanligt taptot kl 22 men istället för "god-natt-signalen" varskor lägerchefen plötsligt om uppställning vid bryggan ordentligt påklädda. Så följer 2,5 timmars rodd en bra bit utanför Sandhamn varunder varje grabb under 20-25 minuter får sitta vid rodret och ha hand om navigeringen. Det tyckte grabbarna var verkligen "salt" och ner de kommo hem kl 1 på natten hade nyingarna gjort iordning varmt the med tilltugg.

"Tampen" påstår att han under lägret mest gillat lägerhästutnämningen då de tre likbleka icke-lägerhästarna sutto i ledarrummet och väntade på sitt eldprov. ja själva ceremonin är ju så hemlig att här censurerar vi. Och så rodden till Hasselö brygga på själva nyårsafton när vi skulle hämta "Patrik" och "Fruktis" och det blåste 8-10 sekundmeters nordostlig vid och var dålig sikt på grund av snöyra. Det var jobbigt, men kul.

"Fylax" uttalade att "kåken var hundraprocentigt bus alla tajders" (nutida stockholmska, Red:s anm) å tänk en sån massa skapliga sjömansgrejor det finns och naturen är helvass" måste man instämma med. Ett bättre "scouthem" får man leta efter och hela interiören gör att miljön får något av det romantiska och spänningsfyllda som varje grabb med "vikingablod" i ådrorna längta efter. Det är svårt att så här på pappret teckna ned intrycken från detta säreget vackra vinterlandskap, det är något som måste upplevas.

Tack Göran Wahlströms udde. / Janas.
(Artikel i Treudden jan-feb 1948. Sveriges Scoutförbunds sjöscouttidning)

(akvarell av Rulle Neveling i gästboken)